Mina tankar och funderingar
Min hjärna kan fortfarande inte koppla ihop det där med att hemresan närmar sig, och det går fortare än man anar. Nu börjar jag bli lite smått förvirrad. Den 23 Juni är snart, det är inte långt kvar tills jag ska stå där på flygplatsen och gråta floder för att lämna och veta att jag inte ska komma tillbaka hit på ett tag.
Ett år har snart gått sedan jag åkte, sedan en osäker och rädd Julia lämnade Sverige för att uppleva världen. Tror inte riktigt jag visste vad jag gav mig in på då. Hur mycket information jag än hade, men en sak visste jag - och det var att det var någonting bra! Gick på känslan, visste att det var jag, som till mesta dels, skulle bestämma hur mitt kommande år skulle se ut. Ville jag att det skulle bli bra så var det bara att plocka fram motivationen och göra det bra!
Idag sitter jag här, genom motgångar har jag gått men det är det som har gjort mig att nå vart jag är idag. Rädslan att ge upp var stor, men det var inte ens en valmöjlighet, fanns inte på min karta.
Så mycket man kan uppleva under ett års tid trodde jag inte ens var möjligt. Idag har jag en ny syn på livet, nya perspektiv på saker och ting, "nya" vänner, "ny" familj, nytt alltihop!
Men jag ska tillbaks till det "gamla" inom kort. Vilket känns väldigt bra, men å andra sidan konstigt. Tillbaka till min gamla livsstil, gamla rutiner. Tanken skrämmer mig att det kommer vara annorlunda än förut och det är det som får mig att tveka...
31 days - träffa familjen
49 days - HOME!!
Jag och min söta vän Lisa
Du gör mig stolt vännen! Stolt över att allt jag sa, när du tvekade över att åka, är precis vad som inträffat. Stolt över att du växt som person och upplevt så mycket. Vi var en sväng till graven igår. Jag och Henrik. Det känns märkligt, riktigt konstigt. Innan jag åkte dit tänkte jag att det är där man kan "prata" med farmor. Jag vill ju att hon ska få se vilken underbar pojkvän jag har. Att hon ska tycka om honom lika mycket som mormor och morfar, att hon också får träffa honom. Men när vi kom dit kändes det bara konstigt. Där ligger en jättevacker sten och fina utsmyckningar, men jag kan inte prata med en sten. Stenen har kommit dit nu och hon har den finaste graven, men det är så konstigt. Jag älskar dig gumman och längtar efter att få hem dig!
det är väl självklart att du är!! ja, snart är du hos mig, hihih :)
